Hej! Kom ju på att jag hade en blogg.. HAHA

Har inte värsta ny headern eller uppdaterat på länge men vill ändå få igång bloggen igen!

Vill uppdatera oftare och göra om min design. Men typ orkar inte och har inte tid. Har faktiskt skaffat mig någon som kallas liv! Vill tipsa er om det! HIHI

Nej men mitt liv rullar på, hoppas att erat också gör det för annars hade ni väl inte varit vid liv.

På tal om ej vid liv..

Henrik, en av mina bröder. Han är ju död, han tog sitt liv 2010. Det är sjukt hemskt att mista någon på det sättet.

Ni ska vara glada om ni har de flesta nära och kära med er här i livet! Men tyvärr har inte jag det.

Att mista en BROR tar verkligen på en och.. man kan inte sluta tänka på det.

Kan fortfarande inte det. Drömmer ibland om honom. Att han kommer och hälsar på, eller att han finns igen.

Helt sjukt hur ledsen man kan bli när det gäller död och sånt, iallafall för mig.

Men han skulle fyllt 28 år i fredags.. Jag och pappa släppte iväg såna här flygande pappersballonger, vet inte vad det heter. Han var MIN bror, kan egentligen inte fatta , att min älskade och saknade bror inte finns något mer, att jag aldrig ska få se han , höra han eller prata med honom igen, inte ens en gång till.

Han hängde sig, 2010, min pappa hittade honom. Fatta att hitta sin son, död. Det är fan inte lätt kan jag säga er. Det bröt ner min pappa, henriks mamma, mig, min syster och min familj för att jag mådde så dåligt.

Min dåvarande lärare hade varit lärare till Henrik en gång i tiden och han sa att han visste vad som hade hänt.

Jag typ började gråta då.. men jag försökte stänga av känslorna i skolan, gick väl ganska bra. För jag fick höra av läraren på utvecklingssamtalet att jag hade varit jättestark, jag var 12 år då,  12!!

Jag kommer ihåg när jag berättade för min bästavän, hon är fortfarande det, en av dom bästa människorna som finns, men jag sa att "Henrik, min bror har hängt sig, dött, tagit livet av sig.." hon trodde inte heller att det kunde vara sant.

Jag kunde bara inte fatta att han var borta. Borta för evigt. Jag saknar honom så mycket!

Jag kommer ihåg en gång när jag drömde att han och jag satt i soffan, ett ljus kom genom taket och han bara svävade upp och försvann, jag vaknade av att jag grät.. jag saknar honom så himmla mycket!

jag gick inte på hans begravning, jag kunde bara inte, det fanns inte en chans att jag skulle klara det. skulle bara vilja gå ut och skrika, och jag vågade inte ge mig på den biten. Skulle inte klara av att se min pappa och syster så ledsna heller..

samma år, dog min älskade mormor, hon hade en stor del av mitt liv i sina händer. Hon var den bästa. Hon bodde nära så när jag var lite gick jag alltid till mormor. Fyfan vad ledsen jag blev när jag fick reda på det. 2010 har varit det värsta året i hela mitt liv. Fyfan, en bror och mormor ,de kommer vara borta, för evigt. Vila i frid, Sonja Palmqvist, Henrik Stjernlöf. <3.

Men här och nu, 2013 är jag väldigt glad över att jag har så fina vänner som ställer upp för mig och stöttat mig. Jag älskar er!